Ingen snö!
Var det för mycket begärt att det skulle få vara kallt och snöigt i alla fall i en vecka eller så? Nåja, det ska väl hinna komma mer snö och mer kyla innan våren, det brukar det ju göra. Jag vill få åka skidor åtminstone en gång i år.
Idag kom jag inte upp ur sängen i tid för promenad. Min ursäkt är att jag skulle börja dagen en halvtimme tidigare än vanligt eftersom jag skulle åka och hämta en deltagare direkt på morgonen och jag skulle ta en bil halv 8 ur garaget. Trist att jag lät det bli en ursäkt eftersom jag ju ville gå upp och gå ut i snön, nu är det ju inget vitt kvar att njuta av. Konsekvenspedagogik, går man inte upp i tid missar man att promenera i vit snö.
Inte har jag tränat i kväll heller, fast tisdag är ju min vilodag så det var faktiskt planerat. Känns skönt, jag har fortfarande träningsvärk i framsida lår efter de 40 hoppande utfallstegen i lördags med 20 kg stång på axlarna, gräslig övning 
.
I morgon på Prova på- passet kommer en f.d. kollega till mig och testar, hon har blivit nyfiken efter mina inlägg på Facebook. Kul att man kan påverka folk.
Den senaste tiden har jag badat bastu på tisdagarna men idag blev det inget salt bad eftersom jag hade arrangörsmöte på Grand Hotel inför sommarens aktiviteter. Känns lite kul att planera för sommaren, det känns lite förväntansfullt. Hur ska denna sommaren bli? Jag hoppas den blir full av värme och musik och trevliga människor, det får jag väl se till att den blir. Lite sommarhångel hade ju inte gjort ont heller.
På mötet bjöds det på kaffe och minimunkar med choklad i. Det var faktiskt inga som helst problem att avstå. De såg så konstgjorda ut att jag inte alls ville ha. Längtade hem till min middag. Det blev samma middag som igår. Ugnsbakade rödbetor, stekt fänkål, panerade zucchinislantar, sötpotatismos och färska lingon utan socker. Det är så galet gott. Fänkålen som jag smaksatte med salt, peppar, chili, citron och vitlök smakar så att jag inte alls saknar kött. Det ska jag göra så många mer gånger. Sötpotatismos är underbart också. Det mättar och är så lent och mjukt. Mycket veganmat är så rörig och kladdig. Alltså med det menar jag att det är grytor och röror och pajer där allt är i ett men med sötpotatismos och något stekt upptill som tex. fänkål eller zucchiniskivor eller dyl. känns det som konventionell mat som man vant sig sedan barnsben vid att äta. Det skapar liksom en känsla av att jag inte avstår något, att jag inte förändrat så mycket. Det underlättar och skapar variation vilket är helt nödvändigt för att jag ska kunna göra det här i ett år.
Idag hade jag glömt att ta med min matlåda. Det höll på att ställa till det för mig. Jag tänkte att jag kunna beställa en sashimi på Sushirestaurangen. Tänkte att en sashimi är ju inget ris och glömde bort att jag ju inte äter fisk på vardagarna. Kunde gått i stöpet där redan vecka 2. Men jag åkte hem och hämtade lådan och sedan var jag ofantligt nöjd med mig själv.
På middagen ikväll åt jag ungefär bara hälften så stor portion som jag först hade tänkt. Jag la bara upp hälften av det jag hade värmt upp på tallriken och sparade resten till i morgon för det såg så mycket ut. Det var tillfredställande då men det gjorde att jag blev hungrig igen efter 2 timmar. Jag stillade det med 2 muggar the, ett äpple och 10 macadamianötter. Alltså macadamianötter, lätt att jag skulle kunna börja knarka det. Får uppbåda all min viljestyrka för att låta bli att tömma påsen i kväll. Får gå och lägga mig nu innan jag blir för hungrig.
Förutom middagen och kvällsäpplet med nötterna har jag ätit smoothie till frukost: 1 apelsin, 1 banan, en halv avokado, hallon och blåbär.
En apelsin till förmiddagsfika och en halv honungsmelon till eftermiddagsfika. Lunchen som jag hämtade bestod även idag av vintrig pumpasallad med honungsrostade valnötter. Recept finns under fliken med det namnet.
Idag på jobbet så nämnde min kollega att vi hade varit iväg i Halmstad med jobbet och när hon sa det var det helt borta, kunde inte komma på vad hon menade, det var liksom helt blankt. Sedan när poletten ramlade ner sa jag:- Ah, det var då vi fick soppa. Sedan skrattade jag och sa till kollegan att du kan väl säga vad vi åt i fortsättningen så att jag kommer ihåg var vi varit för det är mitt huvudfokus. Ja vad säger man, en glimt av hur hjärnan på en matmissbrukare fungerar. Jag kommer inte alltid ihåg vad jag gjort, sett eller hört men jag kommer alltid ihåg vad jag ätit.
En gång på en lunch satt jag mitt emot en obekant kvinna som inte åt sin kycklingfilé. Då jag inte var mätt satt jag hela lunchen och funderade på om jag kunde fråga om jag fick äta hennes kyckling också. Det vågade jag så klart inte men det var det jag tänkte på så inte minns jag vad föreläsaren sa, vilket ju skulle varit huvudorsaken till varför jag var på lunchen till att börja med. Händer det något liknande igen ska jag våga fråga om jag får äta upp personens mat. Det är ett mål jag har, att våga skita i konventionerna alltid, hela tiden. Hoppas att jag lever så länge att jag får uppleva det.
Ha det gott därute ungdomar så hörs vi.
Marie
