Batman bor i mitt grytskåp.
Batman, eller Läderlappen som han hette när jag var liten och allt översattes till svenska bor i mitt grytskåp. Det gör han så klart inte, men jag drömde det i morse och vaknade en aning upprörd över att han springer omkring och låtsas vara obscent rik och bo i en grotta under ett "palats" när han i verkligheten bor i mitt grytskåp. Utan att betala en krona i hyra dessutom.
Den här underliga drömmen kan jag härleda till att jag och yngsta dottern, som passerar sin mamma på väg från kompisarna i Göteborg till jobbet som Au-pair i Berlin, ägnade gårdagskvällen åt frågesportsspel. I temat hjältar och skurkar på film lyckades jag i stressen blanda ihop Bruce Willis med Bruce Wayne något vi hade mycket roligt åt. Batman förekom flera gånger i spelet. Igår fick jag också överta en väninnas kastruller då hon bytt till spis med induktionshäll. Dessa två saker i kombination fick mig tydligen att drömma att Batman hade sitt gömställe i mitt grytskåp. Drömmar sägs ju vara ett sätt för hjärnan att sortera intryck, men varför är då drömmarna till och med rörigare än verkligheten? En sak till innan vi släpper Batman helt och hållet, vilken tur att ordet Läderlapp fanns när jag var liten, hur cool hade Batman varit om han hetat Fladdermusen? Fladdermusen och Robin, hrm...? Ordet fladdermus får mig att tänka på Stig Malms nedsättande term: Fittstim. Tänk er en svärm med fittor och huggtänder som flyger fram genom luften genom att använda de inre blygdläpparna som vingar. Skrämmande för vem som helst, inte bara Stig Malm.
Nu skulle ju min Blogg handla om mat och träning och vi har inte ens kommit förbi kastrullerna så låt oss gå vidare.
Idag har jag tränat på Johannas pass i boxen kl. 10. Det var ett jätteroligt pass där tanken är att man ska beta av hela det gångna året. 365 reps, eller repetitioner eller antal gånger man ska göra någonting med kroppen med eller utan något redskap. För mer info se "träning". Det var ett ganska långt pass med både kondition och styrka. Tyvärr märker jag att långa pass kan ibland skrämma mig så att jag skalar (anpassar övningarna så att de blir lättare) för att min hjärna säger saker som att jag inte kommer att hinna klart, att jag inte kommer att klara det, att jag kommer att få bryta etc. Jag hoppas att jag någon gång kommer att spränga den vallen så att jag tar i av all min ultimata förmåga på varje pass. Vad gör det om jag inte hinner färdigt inom Timecap eller om jag skulle få kliva av för att kräkas? Då vet jag att jag gett mitt allt. Fast mest av allt borde jag kanske lära mig att vara nöjd. Van Veeteren!
Idag har jag ätit Smoothie till frukost, samma som igår, jag har yoghurt till ytterligare en dag. Till lunch blev det Blomkål, morötter, brysselkål och gröna Pui linser, en linssort som är lite dyrare men som håller formen bättre och ger lite mer tuggmotstånd i kokosmjölk med gul curry. Recept på sid. "recept". Söndag lunch är ju egentligen köttdag men jag var så sugen på att testa linsgrytan att jag sket i det.
Ikväll har jag ägnat mig åt att laga veganmaten jag ska ha med mig till jobbet i veckan. Det blev spenat "stuvad" i kokosmjölk med gröna linser, mer av grytan jag nämnde innan samt en gryta på morötter, pumpa och bönor som heter Feijoada, den är oftast med kött men i den här versionen är den helt vegansk. Jag passade också på att göra kvällens middag som var ugnsrostad morot, palsternacka och polkabetor. Jag tog två av varje rotsak. Sedan la jag upp 50gr färsk spenat på en tallrik, ringlade över olivolja med citron och strödde på flingsalt. När rotsakerna var lagom mjuka la jag dem i (sic!) spenaten och ringlade lite mer citronolja över.
Nu är jag lite trött.
Känns som en fantastisk bonus att det är ledig måndag i morgon.
